SKKs avelspolicy

SENAST UPPDATERAD DEN 20 FEBRUARI 2014

Avel och uppfödning av rashundar är fundamentet i Svenska Kennelklubbens verksamhet. Redan i stadgarnas första paragraf, vilken anger målet för verksamheten, framgår betydelsen av aveln genom texten "att väcka intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rasrena hundar".

Hundavel, och därmed hundrasers utveckling, grundas på uppfödarnas val av avelsdjur samt på den användning som dessa får. Ärftlig variation är en förutsättning för hundraser och deras möjlighet att anpassas till framtidens krav. Avel och utveckling av rashundar ska därför vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet eller funktion eller tömmer rasen på genetisk variation.
Avel och uppfödning ska också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler. 
Hundar med allvarliga sjukdomar eller funktionshinder ska inte användas till avel. Parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman ska undvikas.

Svenska Kennelklubben ansvarar i samarbete med specialklubbarna för rasbildning, rasutveckling och rasvård.

Rasbildning innefattar

• Uppbyggnad av nya raser eller av nya populationer av raser som redan förekommer i andra länder.
• Återuppbyggnad av raser som på grund av liten numerär och hög släktskapsgrad är i behov av detta.

Rasutveckling ska präglas av en målinriktad och långsiktig anpassning av hunden till de krav som kan ställas på en exteriört och funktionellt bra hund med god hälsa.
Rasvård kan innefatta genetiska hälsoprogram avseende såväl fysisk som mental hälsa samt övergripande hälso- och avelsprogram på populationsnivå. Kombinationer av dessa åtgärder kan förekomma i enskilda raser.

Svenska Kennelklubben ska medverka till utformningen av rasspecifika avelsstrategier samt:

• Prioritera avel för mentala egenskaper anpassade till rasernas funktion och samhällets krav.
• Prioritera avel som gynnar avkommans möjlighet till ett långt liv utan hälsostörningar.
• Prioritera exteriör avel som gynnar god funktion och förebygger förekomsten av icke önskvärda egenskaper hos avkomman. 
• Prioritera avel av hundar med naturlig fortplantningsförmåga.
• Verka för en låg andel nära släktskapsparningar för att därmed minska inavelsökningen i hundraserna; medverka till att enskilda individer eller grupper av närbesläktade individer inte överutnyttjas i aveln.
• Verka för att minska antalet avelsrestriktioner som inte är relaterade till hundrasernas sundhet men begränsar möjligheterna till ett effektivt utnyttjande av befintliga hundmaterial; vid behov ta bort avelshinder mellan rasvarianter/raser, vilka bygger på olikheter i enskilda genpar till exempel färg, hårlag och storlek.

Avdelningen för avel och hälsa

På Svenska Kennelklubbens kansli finns Avdelningen för avel och hälsa som fungerar som stöd för dig som är avelsfunktionär. Avdelningen arbetar också med att driva centrala frågor kring avelsutveckling samt lägger in resultat från olika veterinärundersökningar, till exempel röntgen och ögonlysning.

Vi arbetar med frågor som rör avel, hälsa och mentalitet exempelvis via avelskommitténs ansvarsområden, rasspecifika avelsstrategier, RAS, särskilda rasspecifika domaranvisningar, SRD, forskningsfonder och projekt.

Dessutom ansvarar vi för DNA-test, webbtjänsten Avelsdata, HD/ED-index och kurser och konferenser om avel.

Vi administrerar även resultaten för centralt registrerade hälsoundersökningar samt utgör en kontaktyta mellan SKK-organisationen och myndigheter, forskare och veterinärkår.